Fortfarande berörd av bloggar jag läste igår. Livet är sannerligen ingen självklarhet. Bara att buga sig djupt och tacka för varje morgon man får vakna, varje dag man har hälsan, varje dag familjen mår bra...

Jag har länge grunnat på en lista. En sorts Tacksamma Listan, över saker jag värdesätter, just sånt som inte är nån självklarhet.

Jag vet att jag har haft tur på många sätt. Genom händelser och möten med människor, har mitt liv blivit till ett meningsfullt liv. Och idag kan jag se på mig själv och vara nöjd.

Precis som hon i "Såsom i Himmelen" tror att alla människor har vingar, så tror också jag. Jag har träffat levande människoänglar.  Det gör jag varje dag.

Som barn till missbrukande föräldrar tar det tid att bygga ett eget fungerande liv. Mitt liv, det meningsfulla livet, är inte lika gammalt som mitt liv räknat i dagar. Mitt liv är hälften så många år mot vad mitt personnummer säger. Livet började för 15 år sen.

De gånger jag känner att tilltron till mig själv och andra vacklar, så brukar jag tänka att jag bara haft 15-16 år på mig att bygga upp självtillit och tillit till andra. Förhoppningsvis har jag många fler år på mig...

Här är några punkter på Tacksamma Listan:

-Jag lever.

-Jag är frisk.

-Jag (vi, såklart) har fått två fantastiska barn, som inte var någon självklarhet att vi skulle få.

-Jag har en älskad make och far till barnen.

-Jag har goda vänner, som betyder mycket för mig,och dessutom har jag en speciell vän som har en mycket stor plats i mitt hjärta (E.V)

-Jag har fått en ny underbar familj. Makens.

-Jag har ett arbete som jag trivs med, och många fina arbetskamrater.

-Jag har ett hem, lever i ett fritt land, får säga vad jag vill, tro vad jag vill...

En utmaning till mig själv: Nåt nytt att skriva på listan. Varje dag!