Hade Idolmaraton igår.

Tre timmars lidande á la värsta tänkbara tandvärk.

Lika fullt gick det inte att slita sig; vi var ju tvungna se om det möjligtvis kunde bli värre. Och det kunde det förstås.

Vi vred oss i soffan. Vi ålade under bordet. Vi höll krampaktigt händerna för ögonen och smygtittade mellan fingrarna.

Fingarna som blev över hade vi i öronen.

Jag är helt slut! Vilket träningspass. Genomsvettig och en puls på 160.

Första omgången av Idol tänkte jag att The Almighty Jury var så fruktansvärt elaka. Stackars de som ville bli kändisar då... Men nu efter fyra-fem år borde väl folk ha lärt sig, eller?

De vet ju att Juryn sågar dem, stampar ner dem och.. ja... pissar på dem.

Och ändå har de inte självaktning nog att stanna hemma och hålla käft.

Hur dålig bild av sig själv och sin förmåga kan man ha?

Eller är det jag som missat nåt?

Är det inhyrda statister?

Vadslagningar?

Sociala experiment?

-Är det det här som ska forma våra barn?

Att skylla på föräldrarna funkar jämt. Dagens mammor och pappor är dåliga förebilder, och supernannysarna och  Allsmäktiga Barnavårdscentralen gör allt de kan för att ge oss dåligt samvete över hur vi sköter vår föräldrauppgift när vi redan är skuldtyngda nog av att inte räcka till…

Lägga skulden på dagis och skola kan vi också göra, för visst är klasserna alldeles för stora och lärarna få, och den som inte skriker högst blir inte hörd över huvud taget.

Sen har vi tv:s och internets moraliska förfall, videovåldet, chipset och läsken. Och ska vi tro Åsa Waldau så är det arvssynden som ser till att det går utför med dagens ungdom.

Sanningen finns säkert i allt det här.Troligen är det en mix av det som nämnts ovan, som ställer till det så att våra älsklingar får problem när det blir deras tur att axla ansvaret för vår jord.

Men det finns ytterligare en viktig bidragande faktor.En faktor som kan verka rätt harmlös, men som har större betydelse än vad man tror:

De passerar alla ungars omogna och formbara hjärnor dagligen och sätter spår i deras små limbiska system:

-Barnprogrammen!

Vi som växte upp på 70- och 80-talen hade "Fem myror.." och "Från A till Ö”,"Sant och sånt" och så "Lilla Sportspegeln" förstås.

Trygga, pedagogiska och ganska snälla program som inte bidrog till nåt ont,(med undantag då för Staffan Westerbergs program, för åtskilliga är de vuxna som fortfarande vaknar kallsvettiga mitt i natten när de i sina drömmar jagats av Storpotäten.)

Men förutom detta undantag som bekräftar regeln, så förekom nästan bara trevlig TV-underhållning, på barnens villkor.

Men nu? Var har vi hamnat? Vad är det våra ungar kollar på strax innan de ska gå och sova?

"Cow & Chicken"

 "Mira och Maria”

”Räkna med skägg”

och, Gud Hjälpe oss:

-”Doktor Mugg".

Det är så illa att man själv går omkring därhemma med dammsugaren när barnen sover och säkert drömmer mardrömmar om Häxan Surtant, och man kommer på sig själv med att sjunga

"-Yo-kooo, Ja-ka-mo-ko och To-toooo"

Ja, ni ser ju själva kopplingen: -Skruvade barnprogram =dito barn.

Efter att småfolket genom hela uppväxten matats med sånt så finns det liksom inte så mycket att hoppas på.

Man kan inte förvänta sig att det ska fostras några genier av ungar som haft "Johnny Bravo" som förebild.

Och när man ser på barnprogrammens utveckling genom TV-historien så måste man förstås fråga sig: -

Hur det är det egentligen ställt med de som skriver manus till barn-tv idag?

I vilka kretsar (läs anstalter, portuppgångar) hittar man författarna och vilka hallucinogena droger går de på?  

Jag menar: Hur mycket svamp måste man ha tuggat i sig, hur många meter pulver måste passera näsborrarna för att man ska komma på den briljanta idén att skriva en serie om två desorienterade bananer i nattsärk?       

Jag ska inte regga mig på Facebook!

"Ja men det är ju så kuul att träffa gamla klasskompisar och så..."

Jag har inte TID att fastna i fler internetdroger, det räcker att jag drar i mig en massa bloggande varje dag.

Men undra. Undra ändå om den där knäppgöken från skolan finns med. Vad blev det av honom? Och hon den där dryga, snobbiga lilla divan, kanske hamnade hon i kassan på McDonalds, hehe... eller gifte sig med en riktig mupp och flyttade till Blattnicksele?

Tror det är dags för en omröstning:

-Hur många tror att Vickan INTE registrerat sig på Facebook om, låt säga..

...två veckor?

...idag och då

fick jag den här snygga buketten av min gubbe!

Tio år...  det är en tredjedel av mitt liv.

I 14 år har vi varit tillsammans. Åtta år är det sen vi flyttade ihop och sex år sen vi gifte oss... heja oss!

Fick en kommentar på mitt förra inlägg.

Eva hade en klok och befogad iakttagelse som jag måste fundera vidare kring:

Varför är det sällan en sköterska med vid utsatta läkarbesök, om läkaren är kvinna? Det är ju alltid någon som står bredvid om läkaren är man...

-vilken diskriminering!

 Varför skulle det inte kunna finnas några kvinnliga läkare med ont uppsåt, likväl som det finns ett avskum per miljon manliga läkare?

Det har diskuterats ibland om huruvida man skulle förbjuda män att arbeta i barnomsorgen, med tanke på risken för pedofiler...

...snacka om att dra alla män över samma kam.

Man=pedofil? Det är ju fullkomligt bisarrt... vilken otäck misstro mot den manliga befolkningen.

I vårdnadstvister vinner mamman i nästan alla fall, bara för att man förutsätter att en mamma är bättre på att ta hand om barnen än pappan.

Så är det förstås inte alltid.

Nä, usch! Feminist blir jag aldrig.

Feminism för mig betyder manshat. Inte jämlikhet, som jag eftersträvar. Feminismen tycks vilja att alla män ska straffas för karlars framfart genom historien. Och det köper inte jag.

FI vill införa mansskatt. I så fall tycker jag att vi kan

 införa skatt på Gudrun Schyman.

God Natt!

I går kväll på jobbet satt vi och slötittade på TV3, och de påade att Efterlyst börjar om i dagarna. Första avsnittet ska visst handla om plastikkirurgen Carl Troilius som är misstänkt för grov våldtäkt på en av sina patienter.

Det har, som ni säkert vet, förekommit en del rubriker och löpsedlar kring honom: "TV-kirurg anhållen"... bla bla bla... Och igår såg jag att det ju faktiskt är han som var med i Kanal 5:s "Plastikkliniken"!

Tanken har så klart passerat mitt medvdetande, har bara sett en svensk makeoverserie  och känner alltså till endast en plastikläkare som opererat i TV. Däremot har jag inte fått det helt bekräftat förrän igår, att det är han, Carl Troilius, som det handlar om.

Nu ska man inte döma innan man vet säkert om han har gjort det som påstås, men enligt en artikel i Sydsvenskan så blir det nog svårt för det lilla äcklet att bli frikänd...

Jag har undrat om det verkligen är nödvändigt att läkarna på sjukhusets Kvinnoklinik alltid kallar på en sköterska som står bredvid när en undersökning ska göras.

Visst har väl också jag förstått att läkarna vill ha ryggen fri, men jag har aldrig någonsin slagits av tanken att nån enda doktor i detta land skulle ha såna fulheter i görningen.

Men med denna otäcka  händelse i bakuvudet  verkar det plötsligt så självklart:

-Klart att ingen vågar utföra en undersökning på en kvinna,

utan vittnen närvarande!

Historien med den obehaglige läkaren gör mig äcklad: Tänk att det finns så sjuka människor, som tydligen kan gå så  långt som att mixtra med farliga narkosmedel för att få utlopp för sina perversa böjelser.

Tur att han i alla fall inte var smart nog att använda kondom:

-Han planterade ju sitt DNA i tjejen. Planterade sin egen undergång.

Man kan undra hur han tänkte komma undan det faktumet?

Och vem sjutton kan man lita på nu då?

Hur ska man säkert veta att hudläkaren håller sig i skinnet? 

Och att tandläkaren s.a.s borrar i rätt hål?

Nä, bäst att hålla hårt i brallorna, tjejer, och gå omvägar förbi klinikerna:

-det är stor risk att ett frivilligt boobjob blir ett ofrivilligt blowjob.

Åhåå, så roligt!

Jag  svart-vit fotografering!

Och nuförtiden är det ju så enket: man fotograferar i färg, å sen gör man bilden svart-vit i efterhand! Fusk, skulle nog di gamle tycka.

Smart, tycker jag.

Dagens bild är en bild av många bilder. Det är en tavla med svart-vita fotografier av dotterns händer och fötter, när hon var tre månader ung.

Roligt att ha kvar, se tillbaka och minnas.

Hon vägde 2840 gram när hon föddes, och hennes händer och fötter var pyttepyttiga:

Bilden blev lite suddig... men fotona är i verkligheten skarpa, trots att det är svårt att fotografera nåt som aldrig är stilla!

Tusen tack för alla kommentarer på föregående inlägg!

Har nog aldrig fått sån respons på nåt jag skrivit tidigare!

Har fått en idé om var jag ska hänga lamporna, kan nog få maken att ge med sig, hehe...

Svärmor och svärfar har röjt på vinden och hittade då, bland en massa andra glömda grejor, inte bara en, utan två såna här lampor som de hade i sin ungdom, då hyran för en tvåa var några hundralappar och en påse lördagsgodis kostade 2:50.

Lampan designad av Carl Thore (vet inte vem han är/var, men lampan verkar vara designad för nåt danskt företag)

Svärfar hade tänkt köra lamporna till soptippen tillsammans med annat gammalt skrot. Svärmor tyckte att barn/svärbarn skulle kolla på grejorna först, ifall vi mot all förmodan ville ha nåt.

-Ja tack så mycket, sa jag.

Bara ett litet, litet krux:

-Maken vägrar i sten att låta mig hänga upp lamporna.

De ord han använde för att beskriva vad han tycker om dem låter sig inte användas i dagsljus.

Så, kära bloggare, nu ber jag er om en tjänst:

Om alla ni som gillar lamporna kan vara hyggliga och lämna en kommentar, antingen för att övertyga maken (som läser min blogg) om hur snygga de är, eller så för att ge mig tips om hur jag ska övertyga/muta/förhandla/utpressa honom till att låta mig använda dem.

Och om det nu skulle vara så att jag är den absolut enda människa som tycker att lampan är fin så vore jag hjärtinnerligt tacksam om ni meddelar mig det också, så kan jag ta bort inlägget och låtsas som att det regnar och så slipper jag skämmas sen över att jag har så dålig smak... 

Kom ihåg att ni kan vara anonyma.

Svårt att tro att det ska kunna bli ett sovrum här...

Lördageftermiddag i byhålan.

Lunchen är avklarad, byggarbetet fortsätter. Gubben, Herr Johansson och Eddie Murphy (han ville ha det som pseudonym i min blogg, byggurun. Eddie var hans andrahandsval, Jessica Alba var första alternativ men enväldig bloggägare röstade nej) river och bygger nytt i det gamla oljetanksrum som ska byggas ut och bli ett nytt sovrum för mig och min bättre hälft.

Humöret är på topp hos samtliga, och humorn når troligen nytt bottenrekord idag, trots att vi inte har full styrka här ännu. Ytterligare en frivillig (hrm...) inväntas men först skulle han till Nadja en sväng och hämta sitt sänglinne.

 (Nadja är en båt.)

Hoppas att ni andra har en härlig lördag och att solen skiner även på er. Nu ska jag ta upp Lilleman ur sängen. Han envisas med att sova middag max 45 minuter så det blir långa dagar, både för honom och för oss.

Återkommer nån dag med bilder på vad jag har tänkt möblera nya sovrummet med...