Ok, Temuggen:

Nu vet jag vem du är.

Och så här i efterhand var det ju en

rätt enkel gåta.

Vem skulle det annars varit än

kommunens meste tesörplare?

På Tisdagstema förra veckan var ju temat: Vårdad.

Där fanns ett inlägg med en hänvisning till en blogg

som med tanke på Rosa Bandetmåste besökas.

En ung kvinna, Liv, bloggade om sitt  liv som var på väg att ta slut på

grund av bröstcancer.

Nyfiken som jag är så besökte jag bloggen.

Gjorde ni det också? Och i så fall:

 Gick ni på bluffen?

Jag tyckte på en gång att hela grejen verkade märklig.

En sån där magkänsla om att allt inte stod rätt till.

Dödshjälp med fastslagen tidpunkt?

Blogga fast man ligger döende?

Jag är lagd åt det misstänksamma hållet, så jag

köpte inte hennes berättelse.

Med lite dåligt samvete, ska sägas, för tänk om det verkligen varit sant

och jag hade misstrott en dödssjuk kvinna...

Men det fanns alldeles för mycket som talade mot henne.

Eller: henne? Det vet man ju inte ens om det var en tjej som ägde bloggen.

Nu är "hennes" blogg nere och saken polisanmäld, sägs det.

Fast det har jag inte papper på, det kanske är en lögn det med...

Det är riktigt ruggigt att spela på människors känslor på det viset,

och ljuga om så allvarliga saker.

Samtidigt hoppas jag att det får bli en väckarklocka

hos dem som med hull och hår tuggar i sig allt som sägs på nätet.

Det är såna här saker, som storyn om "Liv" som gör att man fattar

att nazismen kunde få fäste.

Kanske låter det som en drastisk och irrelevant jämförelse?

Kanske, men ändå:

  Det var inte tillräckligt många som ifrågasatte

nazisternas "fakta" om vilka människor som hade rätt egenskaper

och nazisternas idéer om hur det ideala samhället borde se ut.

Det otäcka är att det nog skulle kunna hända igen,

smartare än så är vi inte.

Tvärtom så är vi lättledda.

Kan vi låta oss luras av en anonym blogg, vars innehåll griper oss,

trots att vi inte vet vem som ligger bakom,

då kan vi nog luras i frågor som har ett större

värde för oss personligen.

 Det handlar om att tänka källkritiskt.

 Att inte blint tro att på allt som sägs på tv och i pressen,

 i etern och på nätet.

Jag tror inte ens att SVT,

som skall vara Folkets Television

förhåller sig neutralt i alla frågor.