Som ni säkert vet är det här Svante Grundberg.

Han gjorde den stackars otursförföljde kanotisten i båda

Göta Kanal-filmerna.

Det finns en annan kanotist som blivit känd på sistone.

Numera känd som "Kanotmannen"

Han och hans fru begick bedrägeri då de hamnat i ekonomisk

knipa och de iscensatte att maken försvunnit under en kanotfärd.

Det uppdagades nyligen att Herrn och Frun i verkligheten hade bosatt sig

på annan ort och levde nog livets glada dagar eftersom de fått ut

försäkringspengar för mannens "död"

Det är  ju en ganska otäck och skrupelfri historia,

men den har en fantastiskt rolig poäng.

Min man kom hem från jobbet en dag

och hade näst intill skrattat sig sned i ansiktet:

-Han hade läst att anledningen till att bedrägeriet uppdagades var att Kanotmannens hustru ville ha skilsmässa.

Hon hade nämligen förälskat sig i...

...håll i er...

...en Kanadensare!

Om du inte har lust att läsa obekväma blogginlägg ikväll

så måste du nog hoppa in nån annanstans nu.

Längre ner kommer mer värdsligt och glättigt bloggeri

för den som så önskar.

För dig som fortfarande läser så kan jag berätta

att min make skrämde upp mig ordentligt idag:

Han läste på Aftonbladet att nu är det

riktigt illa ställt med Planeten.

Om vi inte lyckas dämpa utsläppen inom tio år

(tror jag att det var)

så är det försent att göra nåt alls.

Om temperaturhöjningen fortsätter som idag

så kommer Nordpolen att vara nersmält om åtta år.

Om medeltemparaturen stiger två grader till

så brinner djunglerna upp.

Drabbades plötsligt av en gnutta ångest.

Fick lite domedagsvibbar.

Huga!

Såklart är det de stora utsläppen som måste minska i första hand;

Avgaser av fossila bränslen. (kol och olja)

 Flyg, bil, kolkraftverk är väl de största bovarna gissar jag.

Antar att det måste till skarpa lagstiftningar för att hejda utvecklingen.

Men jag som är en smygmiljöbov, vad kan jag göra då?

Jag är ju inte en sån som slänger sopor längs vägkanten direkt, men

jag diskar gärna under rinnande vatten

och sopsorteringen är det inte så väl bevänt med.

Fast det går ju att göra en del.

Förändra egna beteenden och kanske kräva mer av de som producerar

allt vi handlar.

Vi kom på rätt många saker, gubben och jag, bara vid middagsbordet.

Aluminium, till exempel, är en metall som är enormt energikrävande vid tillverkningen.

Tänk bara alla värmeljuskoppar som slängs varje dag.

Sjäv eldar jag säkert 7-800 ljus om året.

Om tillverkarna istället gjöt ljusen i en form som man sen tog ut dem ur. Och så sålde man ljusen utan kopp och kunderna fick  köpa ljuskoppar som var everlast. Nya ljus i samma kopp tusentals gånger.

Hur mycket aluminium skulle man slippa tillverka då?

Men vi måste också berömma oss själva för de insatser vi faktiskt gör.

Vi använder miljömärkt tvättmedel.

För stunden också miljömärkt diskmedel, men jag måste medge att det nog är mest för att det luktar så gott.

Vad kunde vi göra mer hemma hos oss då?

Köra mindre bil är nästan omöjligt.

Vi fixar två jobb och dagishämtning på en bil, har aldrig haft två faktiskt

och att inte ha nån bil alls känns väldigt avlägset.

Men vi kunde sopsortera bättre.

Välja enbart miljömärkta produkter.

Konsumera mindre över lag och framför allt då tänka på vad vi köper, hur det är förpackat och hur lång väg det har transporterats.

 Får du ångest av miljölarmen?

Vad gör du för miljöns skull?

Vad borde du kunna göra mer?

Och så kommer då paradoxen i mitt miljövänliga inlägg:

-Sovrumsbygget som medfört en hel del köp, somliga kanske inte fullt så miljövänliga.

Åtskilliga pappemballage har vi kastat och knappast är väl IKEA:s

möbler nåt miljöföredöme, vare sig i material eller tillverkningsprocesser.

 Men i alla fall så satte vi upp en garderob ikväll, jag och mannen.

Och så Herr Johansson som behagade

komma in och hjälpa oss först efter att ha stått utanför fönstret

och fluktat ett bra tag.

(Nej, han är ingen snuskhummer, han var faktiskt på väg till oss

i alla fall, men jag hoppade till ordentligt då jag såg en svart mössa och en pannlampa bakom fönstret.

Johansson är mannen som inte kan motstå att skämta när tillfälle bjuds.

Och det uppskattas. För det mesta.

Garderoben kom på plats, med minsta möjliga marginal:

 Tight! Ungefär tre-fyra millimeter till godo...

Rumjmet ser rosa ut i ljuset av halogenlampan.

Fast det är vitt.

Bänkarna under fönstren har också blivit installerade:

Bara den innersta har fått dörr ännu.

Sen ska det sättas passbitar på båda ändarna om skåparna

och en ekskiva ska läggas ovanpå hela raddan.

Nu blir det bloggrunda. Sen måste julkorten iväg.

Årets misslyckade julkort.

Photoshoppningen blev snygg, ungarna fina.

Utebild med rosiga kinder på de små.

 Inklippta snöflingor som jag laddat ner gratis från nån Digiscrapsida.

Men när jag skulle spara det färdiga julkortet  i jpg-format

(man tillverkar det som nån slags projektfil med möjlighet att gå tillbaka och ändra) då blev fotot suddigt.

Bytet av filformat sänkte bildkvaliteten.

Trist!

Men det får lov att duga...

Hur kanon är det inte att man kan hitta alla adresser på Eniro??

Jag som suttit med telefonkatalogen varje år eftersom jag aldrig

sparar adresserna i en lista...

Ha en härlig före-jul-vecka!

Sorry, sorry...

Har inte ens varit in och önskat er en underbar helg,

det är mer än fullt upp nu.

(ja, sovrummet... färdigställandet fortsätter och nu är det nära...)

Har varit på årets juligaste tillställning ikväll, ett av mina absoluta

måsten för att komma i stämning:

Blåsmarkskörens Julkonsert!

Så nu kan julen börja!

Önskelista verkar många bloggare ha.

Vill ju inte vara sämre, så håll i er, här kommer den:

(jag kan maila address utifall ni känner er kallade att ge mig nåt på listan)

-Grå Iittala Kiwilyktor.

-Helg på hotell.

-två stycken 60x60 cm svarta manchesterkuddar.

-Trevlig taklampa (vet inte riktigt vilken bara...)

-Presentkort på IKEA + barnvakt + heldags bilresa till IKEA

med maken som sällskap.

Det var en fjuttig lista.

Är det ett ålderstecken när man inte längre anser

sig behöva allt?

"Vill ha" är en sak.

"Behöver" är en helt annan.

Nog sjutton vill jag ha, men jag behöver inte.

Ha en fortsatt bra helg.

Ses en annan dag!

Vi la golv i går kväll, jag och min bättre hälft.

Drygt halva golvet kom på plats

och när vi slutade var klockan nästan midnatt.

Vi upptäckte också att det kommer att bli tre brädor för lite.

Men det skulle gå bra att köpa brädorna styckevis,

så vi slipper köpa ett helt paket (nio brädor).

 Så blidde det!

Farsan har varit hit och fixat fönsterbrädor.

Och: ja, jag hade kunnat fixa det själv.

Helt bortkommen är jag inte.

Fast med 1,5 år vilding i sällskap

så går det knappt bre sig en macka.

Att sätta fönsterbrädor är inte ens att tänka på.

Däremot har båda barnen hjälpt mig att montera ihop

en av skåparna som ska möblera rummet.

De älskar att spika!

Och bakstycket ska ju spikas fast så det var nästan slaggis om vems tur det var att hjälpa mig att hålla i hammaren...

...och jag var hyggligt svettig efteråt.

Svårt att hålla sig lugn, glad och pedagogisk när det viner hammare och skruvmejslar runt huvudet.

Men det gick!

Och lika stolt som de är över att ha hjälpt mig spika,

lika stolt är jag över att jag behöll lugnet.

Och det var kul att ha dem med.

Älskade gullungarna.

Eventuellt kommer Herr Johansson hit

och hjälper gubben med resten av golvet.

 Det är betydligt enklare om man

är två.

Själv ska jag jobba.

Ha det bra och ät många pepparkakor!

Höll på att glömma, som vanligt, men så tittade jag in hos Eva

och då påmindes jag om Tisdagstema:

Vårt kök i jultid...

...med bygget.

Sen i går kväll ser det faktiskt ut så här i ett av hörnen:

Tapeten var, tro det eller ej, jätteenkel att sätta upp.

Blev bara ett litet missöde, men det hade med mitt ögonmått att göra.

Tror inte att det kommer att synas, men det räcker att jag vet om felet.

Jag stör mig på det.

(fast nu är det ju inte Knugen som ska bo här, så jag får vänja mig)

Ikväll ska jag och gubben testa vår samarbetsförmåga.

Golvet ska läggas.

Har införskaffat ny, billig kamera idag, så äntligen blir det foton i bloggen!

Eftersom kamerorna ändå inte tycks hålla längre än två dagar efter

reklamationstiden gått ut, så lägger vi inte några jättesummor på en ny.

 Vi köpte kameran i stadens största el-tingeltangel-butik.

När jag skulle betala så upptäckte jag att man kan vända ett betalkort

fel väg på ganska många sätt:

-Remsan utåt när den ska vara inåt.

-Remsan uppåt när den ska vara neråt (ruskigt klantigt!)

-Remsan rätt väg, fast man borde ha satt i chippet istället.

-Chippet bak och fram.

-Chippet upp (fantastiskt klantigt!)

Riktigt så klåpig var jag kanske inte, bara nästan.

Man borde väl för bövelen kunnna hantera ett betalkort bättre

om man gjort 1,3 på högskoleprovet, eller??

Kanske beror klåpigheten på att jag helt enkelt shoppar för lite.

Jag är inte nog van att hantera kort.

Så måste det vara!

Nu ska jag till stan å lära mig betala med kort... vi ses!

OBS! Bilden är INTE tagen i vår trädgård!

(om nån trodde det...)

Såklart vill jag ha en strålande jul jag med.

Det är därför jag köper kartongvis (nåja) med ljusslingor

på rean efter jul vaje år... svinbilligt, typ 20 spänn för en 80-lampors

uteslinga.

Vårt hus och vår trädgård tomt skulle kunna lysa

upp hela kvarteret... mörklägga byn.

...men det gör det inte.

För varje jul, när jag behöver mina obegagnade

halva-priset-slingor så är de spårlöst försvunna...

...men ikväll, ikväll hittade jag

en kartong. (hittade två förra veckan, men en saknade adapter. Inte undra på att det är billigt...)

Så nu ska jag ut och fortsätta med att pynta äppelträdet.

Förra veckans pynt blev inte så lyckat.

Upptäckte att jag satt lampor på grenar som far åt samma håll

så ur vissa synvinklar ser det ganska magert ut.

Konstigt, det såg bra ut från mitt håll...

Så om det blinkar i era lysen ikväll så vet ni att det är jag som

försöker leva efter svärfars devis:

-Friskt kopplat, hälften brunnet!

Ja... inte vet jag om det här är nån horisont direkt...

...men en vy är det i alla fall:

Fotot är taget i mars -04. Motivet är min älskade by.

Eller åtminstone en liten del av den.

En promenad över sjön en dag då solen just börjat värma och då jag  äntligen började hoppas på en ny vår och sommar...

...jag gillar ju inte vintern, ni vet.

(När jag blir pensionär och rik som ett troll ska jag ha en lägenhet i Grekland. Gubben tänker ha en stuga i fjällen. Så när vi äntligen kommer att ha tid att vara tillsammans, då flyttar vi åt varsitt håll...)