I föregående inlägg kan noteras att jag skrivit om min make att, citat:

"Bara det att min make äger ett par längdåkningsskidor

är ju en liten skräll"

Sen har han själv kommenterat mitt citat

och det krävs kanske en liten

förklaring för er som inte har koll

och det borde vara de flesta av er:

De som känner oss personligen vet att min make

är behäftad med en fotfysik som inte på något sätt lämpar sig för skidåkning. Egentligen.

Detta hindrade emellertid inte honom

att ändå åka skidor i sin ungdom.

"Ska de så ska jag" tänkte han när skolan hade friluftsdagar

och naturligtvis utrustade

hans förståndiga föräldrar gossen med ett par schyssta lagg.

Det var då v-stilen började brukas även på  plan mark.

Men det förstår de flesta att det är svårt, för att inte säga omöjligt,

att åka klassiskt på elljusspår, när skidorna inte riktigt

vill åt samma håll som en själv.

Framför allt inte när vänster skida vill åt motsatt håll mot den högra och att hjärnan i sin tur är på väg åt ytterligare ett håll.

Det går aldrig väl... Sådana är fysikens lagar.

Det är sen gammalt.

Och det var väl därför den unge gossen ändade sin skidtur i ett buskage.

Det sägs att vid ett annat tillfälle åkte han hela elljusspåret

bara för att han hade varit lite för glapp i munlädret och

sagt att han minsann orkade åka runt...

...och har man lovat så har man!

Nu har han slutat med skidåkningen och satsat på

basejumping istället, hehe...

Nåväl, jag har också haft en karriär som skidåkare. I mellanstadiet.

Vår skola hade en skidtävling: Ljungelloppet.

(Ja, med den stavningen!)

Ljungskolan=ljungelloppet.

Vi hade ljungeljoggen och ljungshowen också.

En skola med duktigt mycket hybris, kan jag tycka så här i efterhand...

Jag har aldrig varit framstående inom idrotten.

Inte i nån idrott alls...

Men så ett år åkte jag Ljungelloppet med frustande frenesi

och lyckades knipa ett brons.

(de tre bästa pojkarna/flickorna i varje klass fick medalj.

Men vi var 28 i klassen, så det var ändå ganska få som fick de åtråvärda priserna)

På eftermiddan när vi hade rast kom dåvarande tillsynsläraren

och berättade att det hade skett en felräkning.

En annan tjej i klassen var nån enstaka sekund före mig.

Så han tog helt enkelt av mig min bronspeng!

Och därmed slocknade en tolvårings tro på vuxenvärlden...

Så, om ni undrar varför jag är lat och överviktig:

-Fråga tillsynsläraren. Han kan får förklara...

(han är för övrigt rektor nu.

Förhoppningsvis också lat och överviktig)

Jag sökte "rektor" på Picsearch... och det här vad var jag fick upp.

*

*

*

Uppdatering 14:39: Sitter här och känner frustrationen växa... trodde jag hade kommit över den där medaljhistorien, men nu kokar det i mig.

Vet ni vad jag fick istället?  Ett diplom. Ett sketet gulfärgat diplom!

Gaaaaaaaaah!

 

Fru Lundgren

18 februari 2008 14:27

Tog mig friheten att tolka fritt kring inlägget om "basejumping" *he he

Jag var verkligen inte heller nån stjärna inom idrott.
Men kan inte skylla min övervikt på det....
Jag föddes som klockren sumobrottare!

Sen har jag liksom sparat figuren för den sporten, men varken intresse eller frisyr där efter...

 

Maken

18 februari 2008 14:33

Min botanisering i den Blåsmarkska myllan hade mest att göra med att spåret i slutet av en liten nedförsbacke behagade svänga, medan undertecknade inte gjorde detsamma.
Vill även kommentera att min nya sysselsättning, basejumping, skiljer sej lite från med allmänt vedertagna varianten och då främst på följande punkter:
1. Höjden på de byggnader varifrån hoppet tar sin början. Jag håller mej högst ett par meter över havet.
2. Fallskärmar göre sej icke besvär!
3. Landningen ska ej ske på springande fötter utan i min variant är det ENDA godkända landningssättet det gamla hederliga magplasket. Det du Guillo! DET är manligt!

 

m a r i a k o d e n

18 februari 2008 14:40

MEN!!!!!!!!!!!!!!!!
Så får man faktiskt inte göra mot ett bra!!!
Fyyy vilken rektor!!!!
Tycker att du skulle påminna honom om incidenten nån gång.....
Djäkla gubbe.
=(
Nä man blir inte peppad att fortsätta med skidor om man är tolvår å med om detta........

Suck å snark.

Hoppas du har det bra i alla fall.

http://www.mariakoden.blogg.se

 

Fru Lundgren

18 februari 2008 14:45

*asgarvar åt tjuren.....

 

Annelie

18 februari 2008 16:56

Hahaha, skriv en bok människa =)
Ha det/kram

http://rospinglan.blogg.se

 

Fialotta

19 februari 2008 06:41

Är du seriös!? Hur kan en sådan lärare fått bli rektor. Om dom nu hade räknat fel så är det ju deras problem, en liten tjej ska ju inte bli fråntagen sin medalj. Uh, nu blev jag upprörd!

http://www.fialotta.bloggagratis.se

 

Annika

19 februari 2008 08:12

Du glömde Ljungelbandet. Visst hade du en karriär som trombonist där?

 

ella

19 februari 2008 16:33

Shoppingtrip är ju aldrig fel. Och sommaren längtar jag också till ,)

http://livetefter.blogspot.com

 

Paula i pörtet

19 februari 2008 20:26

När jag var barn hade vi kalla o snöiga vintrar i Helsingfors. Vi åkte skidor o skridskor i skolan varje idrottslektion. Skidmedalj har jag erhållit, andra pris (viskar tyst att vi visst var två deltagare...)
Däremot hade jag stora planer på att bli isprinsessa! När jag nu ser dom duktiga finska konståkarna så tänker jag ibland, det kunde ha varit jag....hahahaha

http://paulaz.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...och flytta!    Bloggen alltså.   En snygg blogg med mer möjligheter!   Så jag tackar gamla bloggen för en trevlig tid. (blev över ett år!)   Jag har anlitat en begåvad bloggare till att designa mitt nya tillhåll.   Så nu *trumvirvel och basun* öp...

I dag är det dags att hissa och hylla min make!   Han tog hand om våra barn hela helgen medan jag var i storstan och förlustade mig och brände pengar. Och ja: naturligtvis tar han hand om dem annars också, men tre dar på egen hand med Lilleman är fa...

Ok, det här är kanske liiite långsökt, men jag har ju shoppat en del i helgen och tanken är att jag ska ha tid att ta bilder av allt det och visa er nån dag då tid finnes och tills dess kommer ett smakprov.     Trepack av världens bästa smörja!   ...

    Puh! Tre dagars shop-non-stop... ...man märker att man inte är 20 längre...   ...för... jag är rätt knäckt.   Men så roligt vi har haft!   Så ruskigt kul!   Bra sällskap, trevlig resa, fint hotell, bra mat, mycket shoppa...     Fastän vi inte v...

  Jobba i natt... sova i morgon.   Några eftersläntare som vill fira mig, kommer vid middagstid.   Och sen är det väl bara lägga sig om man ska orka upp på fredagmorgon.   Det blir ju lite tidigt, vi flyger 06:00 och 06:30 (vi fick inte samma restid...